När djuren talar till oss

Jag tror att vi människor ibland missar de budskap som livet försöker ge oss.

Vi letar efter stora tecken, stora händelser och stora svar. Samtidigt passerar vi ofta förbi de små sakerna utan att tänka närmare på dem.

Som ett djur som gång på gång korsar vår väg.

För en tid sedan började en fiskmås dyka upp på mina morgonpromenader med hunden. Varje morgon vid femtiden verkade den finnas där. Ibland seglade den precis över mitt huvud. Ibland landade den nära mig och hunden och hoppade omkring en stund.

Först tänkte jag inte så mycket på det, men efter hand började jag inse att det inte bara var jag som lade märke till fiskmåsen - det kändes som att fiskmåsen också hade lagt märke till mig.

Det som verkligen fick mig att stanna upp hände en kväll när skymningen började falla. När jag kom hem satt den på mitt balkongräcke. Den satt kvar länge och verkade helt obekymrad över min närvaro. Jag minns att jag stod där en stund och bara tittade på den. Det var inget dramatiskt i stunden, men något med mötet berörde mig. Som om den ville påminna mig om att vara uppmärksam.

Det fick mig att fundera över hur intuitiva djur faktiskt är. De lever inte i sina tankar om gårdagen eller morgondagen. De är närvarande på ett sätt som vi människor ofta har tappat. De läser stämningar, kroppsspråk och signaler som vi själva kanske inte ens är medvetna om att vi sänder ut.

Kanske är det därför människor i alla tider har fäst betydelse vid djur som återkommer i deras liv. Inte för att djuren nödvändigtvis kommer med övernaturliga budskap, utan för att de ibland speglar något som redan pågår inom oss.

Vid den tiden funderade jag mycket på autenticitet. På hur lätt det är att anpassa sig efter omgivningen och hur enkelt det blir att filtrera bort delar av sig själv för att passa in eller göra andra bekväma. Jag slås av hur fiskmåsen, genom sitt sätt att leva nära människor och röra sig fritt mellan olika miljöer, kan påminna om sådant man själv går igenom i livet - som behovet av mer frihet och att våga visa mer av sig själv.

När jag senare tänker tillbaka på det här mötet känns det som att det handlar mindre om fågeln i sig och mer om vad den fick mig att reflektera över. Det kändes oväntat träffsäkert. Inte för att jag stod inför någon stor förändring i livet, utan för att jag började inse hur viktigt det är att visa vem man är utan så många filter. Att stå för sina tankar, sina värderingar och sin personlighet, även när det inte passar alla.

Kanske var det därför fiskmåsen fångade min uppmärksamhet. Eller kanske var det därför jag lade märke till just den. Oavsett vilket lämnade mötet kvar en tanke som fortfarande följer mig:

Var uppmärksam på djuren som korsar din väg.Ibland är de bara en del av naturen omkring oss. Men ibland dyker de upp på ett sätt som får oss att stanna upp och lyssna lite närmare på oss själva.

Och kanske är det där deras verkliga budskap finns.

Inte i djuret.

Utan i det som väcks inom oss när vi möter det.